BMI?

Idag var jag och fick ett nytt preventivmedel utskrivet. Kanske inte är nåt man ska dela på det här sättet egentligen, men det hör liksom ihop med det jag vill skriva senare. Fick träffa en trevlig barnmorska som heter Erika. Jag hade egentligen bestämt mig i förväg för vad jag ville ha så besöket tog inte så lång tid. Men jag fick mitt blodtryck kollat, tydligen är det bra och inte för lågt. Kanske kan det växla, men jag var säker på att jag hade lågt blodtryck. Såklart skulle dom ha en vikt också. Kändes lite sådär att kliva på vågen, var livrädd för att jag skulle ha gått upp. Har ju inte vägt mig på sju veckor! Nu är det ju inte säkert att alla vågar visar likadant. Dessutom vägde jag mig med kläder och hade ätit frukost (brukar ju väga mig direkt på morgonen, utan kläder och innan frukost). Men på dom här sju veckorna hade jag gått ner 1,5 kg. Räkna bort lite kläder och lite mat i magen så kanske det är ungefär 2 kg. Inte mycket va? På SJU veckor... Men jag hade i alla fall inte gått upp. Och jag vet ju vad det beror på. Man kan inte äta massa "extra", grädde, muffins, hallon, och räkna med att rasa i vikt. I vilket fall som helst så sa barnmorskan att mitt BMI låg på 25, vilket ju är "normalvikt". Men om jag räknat rätt så är det några decimaler ÖVER 25...

Nu gäller det bara att jag bestämmer mig för hur jag ska gå vidare. Antingen ska jag fortsätta som nu, tillåta mig att äta allt jag är sugen på, eller så ska jag skärpa till mig och äta striktare. Jag äter ju inga kolhydratsbomber nu heller, är ju bara sugen på ost, hallon med grädde, LCHF-muffins och sånt. Men om jag plockar bort allt onödigt borde det ju gå snabbare. Sen är bara fråga om det är värt det. Jag skulle ju kunna nöja mig som det är nu. Fast egentligen vill jag gå ner 6-7 kg till. Svårt!

Frukost och pajsug

Måndag morgon. Sitter vid köksbordet och dricker det sista av min kokoslatte. Frukost är segt tycker jag. Det är svårt att hitta på nåt som går snabbt och lätt. Ägg i all ära, men dom ska ju tillagas och det tar en stund. Hallon och yoghurt tycker jag förbrukar för många av dagens kolhydrater, annars är det gott. Idag blev det som sagt en kokoslatte. Tog några skivor salami till bara för att det är gott.

Läste lite av mina gamla inlägg här. Bara för det blev jag så sugen på köttfärspaj nu. Det var ett tag sen jag gjorde det. Jag har ju hittat ett recept på pajskal som bara är helt underbart gott! Tror jag har lagt ut det i ett tidigare inlägg. Men jag får vänta lite med pajen, har fullt i almanackan flera kvällar den här veckan. Sen är jag faktiskt ledig hela nästa vecka. Barnen har höstlov och jag har tagit semester. Mys!

Nehej, nu måste jag ta tag i morgonbestyren. Barn som ska väckas och hinna bli klara innan det är dags för skolan. Visserligen är jag ganska mycket av en morgonmänniska, men ibland  känns det lite för stressigt på morgonen. Det ska bli skönt att slippa det nästa vecka. Även om det inte blir några långa sovmorgnar så har vi ju inga tider att passa. :)

Inga framsteg och vana

Oj oj, så fort tiden går! Snart är det november, sen hinner man väl knappt blinka innan det är jul. Jag hade en förhoppning om att vara nöjd med min vikt till jul, men nu är jag tveksam till om jag kommer lyckas med det. Är alldeles för sugen hela tiden för att lyckas med viktminskningen. Äter inga kolhydratbomber, men det blir ändå lite för mycket energi för min kropp. Idag har jag t.ex. bakat pepparkaksmuffins (På tal om att julen snart är här...). Ena dottern och jag var och handlade på förmiddagen och då fick hon se en hööööög stapel med pepparkaksburkar. Såklart hamnade en i kundvagnen. Jag blev så fruktansvärt sugen när jag kände pepparkaksdoften. Så papparkaksmuffins var liksom givet. Smakade en nyss och dom var GODA! :)

Annars har jag fått pippi på att äta keso blandad med vispad grädde och hallon ovanpå. Det är mumsigt. Tyvärr är det lite mer kolhydrater i det än vad man kunde önska. Men bättre än godis...

Provade gamla byxor igår. Det känns LÅNGT kvar tills jag kommer i en del av dom. Tröstlöst! Fast min motivation är fortfarande inte på topp, så det är väl inte konstigt. Just nu känns det som att det här med LCHF inte är nån viktminskningsmetod för mig utan mer en vana.

I ofas med mig själv

Tänk om man kunde vara i fas med sig själv nån enda gång. Just nu känner jag mig ganska snygg (läs hyggligt normalviktig) men när jag ser mig i spegeln ser jag en knubbis. Märkligt. Jag är troligen fortfarande lätt överviktig om man tittar på BMI, men i spegeln ser jag en kropp som är mer än så... Funderar hit och dit över det här med att jag slutat väga mig. Vore det bra eller dåligt om jag ställer mig på vågen? Såklart beror det mycket på vad den visar. Plus och det blir dåligt, minus och det blir bra. Tror inte jag blir mer eller mindre motiverad, bara glad eller ledsen. Äter min LCHF-kost som vanligt. Men jag har festat till det lite för ofta med LCHF-gott typ mörk choklad, hallon med grädde och LCHF-bakverk. Är fortfarande helt tokig i muffins, särskilt med hallon i. I kväll har jag bakat en kladdkaka som jag tänker bjuda mina kollegor på i morgon. Ingredienser: ägg, smör, mörk choklad och vaniljpulver. Får se vad dom tycker om den...

Jag får väl fortsätta fundera och se var jag landar.
En annan sak jag borde fortsätta med är mitt brödexperiment. Det har legat på is länge nu. Hinner liksom inte med sånt.

Hur går det?

Jag har ju inte vägt mig på länge nu. På gott och ont. Jag har ju ingen som helst aning om hur det går med min vikt. Går jag ner? Kanske upp? Eller står jag stilla? Samtidigt känner jag mig ganska nöjd, eller åtminstone halvnöjd, just nu. Jag har fortfarande några kilon som jag skulle behöva bli av med, skulle tro att jag ligger lite över BMI normal, men jämförelsevis med vad jag vägde från början så är ju det här helt fantastiskt! :) Jag är lite rädd för att bli manisk med min vikt, det har jag varit förr. Det är inget kul liv att leva, jag lovar! När allt bara går ut på att gå ner i vikt och att väga så lite som möjligt. När man inte har tid med något annat än att tänka på hur man ska kunna klämma ett extra hekto eller två till nästa vägning. Nej tack, dit vill jag inte igen! Been there, done that.

Som ett brev på posten....

Jag har misströstat lite vad gäller min fortsatta viktminskning. Det går verkligen trögt. Har visserligen inte vägt mig på fler veckor, men det känns mer som att byxorna är spändare nu än förut. Har över huvud taget känt mig trött, oinspirerad och energilös. Kan hända att förklaringen kom som ett brev på posten igår. För flera år sen fick jag problem med min sköldkörtel. Jag hade skyhöga ämnesomsättningsvärden och mådde inte direkt bra. stora delar av min sköldkörtel opererades bort och jag får sen dess sköldkörtelhormoner i tablettform (Levaxin). För det mesta har mina värden legat hyggligt stabilt, men då och då har jag hamnat för högt igen och fått sänka dosen. Tar blodprov regelbundet för att kolla hur jag ligger till. Tog prover för någon vecka sen och svaret kom igår. Nu ligger jag alldeles för LÅGT. Trots att läkaren höjde dosen Levaxin i Juni. Tror att texten i brevet löd ungefär så här: " Dina sköldkörtelprover ligger för lågt, sämre än i Juni".  Så nu har jag fått höja dosen Levaxin igen och hoppas att det ska bli bättre. Vet inte om min "nya" kost har påverkat mina värden. Men det förklarar min trötthet, energilöshet och min låga vilopuls. Kollade igår och då hade jag en vilopuls på 46. Med tanke på hur otränad jag är just nu, har inte hunnit motionera alls sen jag började jobba efter semestern, så kan jag ju inte skylla på det... ;)
Jag hoppas att den ökade dosen Levaxin ska ge mig lite mer energi och att jag ska känna att jag orkar lite mer. Kanske blir det lite lättare att gå ner också,  jag vet inte.