Fredagsvägning

Fredag igen. Går inte veckorna extremt fort? Jag fattar inte var tiden tar vägen! Fredag betyder ju vägning för mig, det tror jag inte någon som har läst min blogg har missat. ;) Det brukar ju bli en torsdagsrapport med ångest och sen en fredagsrapport med vägningsresultatet. Ser ingen anledning att ändra på det konceptet. Hi hi!
Torsdagsvåndan igår var lika jobbig som vanligt. Jag tycker att jag äter mer och mer i stället för mindre och mindre. Såklart oroar det mig. Men jag äter när jag är hungrig, precis som dom säger att man ska göra. Det är bara det att jag är hungrig lite oftare nu. Tycker att det borde vara tvärt om. Men kanske att jag omedvetet tar mindre portioner och därför blir hungrig fortare igen, eller så har det med förbränningen att göra. Jag vet inte.
Oavsett vad det beror på så känns det som att jag äter mer och följdaktligen borde jag ju gå ner mindre. Logiskt tycker man. Men jag börjar upptäcka att LCHF inte följer den logik som vi fått inpräntat i oss hela livet. De senaste två veckorna när jag känner att jag har ätit lite mer är också de två veckor, förutom första veckan, som jag gått ner mest. Förra veckan blev det -1,2 kg och den här veckan faktiskt -1,0 kg! Sammanlagt på 38 dagar har jag gått ner -6,4 kg! Det är jag jättenöjd med! :) Sen har jag massor kvar att gå ner. Jag har inte riktigt satt ett tydligt viktmål ännu, kanske borde göra det. Eller så ska jag bara köra på och se var jag landar. Förra gången jag "bantade", då på "traditionellt" lågkalorivis, var min målvikt 63 kg. Jag kom till 64 sen fick jag sköldkörtelproblem och allt rasade.
Jag tror att jag ska vänta lite med målvikten, det fungerar bra som det är än så länge. Jag är nöjd med att vikten minskar och det känns inte som att jag har ansträngt mig alls. Kanske kommer det en dag längre fram när jag känner att jag behöver ett mål att sträva mot. Jag vet att jag senast jag gick ner i vikt och hade ett mål blev lite lätt "manisk" och var superstrikt och väldigt sträng mot mig själv. Särskilt när jag närmade mig målet. Så här i efterhand kan jag tänka att det på ett sätt var tur att min sköldkörtel började krångla, annars hade det nog kunnat ta en ände med förskräckelse. Jag antecknade allt jag åt och räknade kalorier. Åt aboslut inte mer än precis vad jag behövde, ofta låg en dags energiintag på runt 1000-1200 kalorier. Alltså ungerför hälften av vad som "rekommenderas" för en normal vuxen kvinna. Dessutom fick jag ångest om jag inte fick motionera en dag. Powerwalks varje dag och löpning minst 3-4 gånger i veckan. Jag tyckte då att jag mådde bra, men jag är inte så säker på det när jag tänker tillbaka. Jag tror att jag hade haft svårt att stoppa vid målvikt om jag inte fått problem med sköldkörteln. Så det var nog min räddning, hur dumt det än låter. Sen hade jag ju förstås inte behövt släppa det för långt åt andra hållet heller....

Nu ska jag ta tag i den här dagen. Har lovat att ta barn på skoinköpsrunda. det är väl lika bra att försöka komma iväg i tid, för många är ju lediga idag och det finns risk för trängsel i butikerna. Särskilt eftersom inte vädret är på topp.